...
Har knappt sovit en blund inatt, Nova har varit ledsen och det är bara pga av att en del är så fruktansvärt nonchalanta så man inte ens kan sätta ord på det. Jag förstår verkligen inte hur man medvetet kan kan göra så att Nova mår dåligt på något enda vis. Hon är ett litet barn och hon ska inte behöva må dåligt pga av att det finns dumma vuxna människor som inte har vett att inse fakta. Hur många gånger ska man egentligen behöva ta upp så fruktansvärt självklara saker innan det går in?? Och när ska det tas på allvar??
Ibland känns det som om man vore luft och det man sa inte hördes även om man så skrek tills man inte kunde skrika mera. Känslan av att känna att man inte ens syns eller hörs är nog bland det värsta jag vet. Jag tänker inte acceptera att behöva känna mig som en skugga när jag är tillsammans med mitt barn oavsett vem eller vilka jag är med. Ingen överhuvudtaget ska behöva känns så för den delen.
Droppen kom i helgen och nu känns det som om det är lika bra att jag bara får ur mig det som gör ont och gör mig arg istället för att bara spara det inom mig och låta dom jag bryr mig allra mest om få ta det sedan.
Jag tycker att alla ska veta att det är INTE okej att köra över vare sig mig eller Per när det kommer till någonting när det gäller Nova, alla har rätt till en åsikt MEN vi är hennes föräldrar. Vi kommer alltid göra på vårt sätt och vi kommer alltid sätta Nova främst oavsett vad som än händer för hon är det absolut finaste som hänt oss och vi älskar henne över allt annat på jorden. Med det säger jag inte att ingen annan får älska henne för det är ingenting någon kan styra över men när det kommer till att fatta beslut om vad som är rätt och fel är det upp till oss och det vi säger är det som gäller oavsett.
Alla som känner oss på riktigt vet hur det är med Nova och dom allra flesta har bara varit underbara och stöttat och hjälpt oss på alla sätt och vis och till alla er vill jag bara säga ni är så himla värdefulla för oss och vi kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt, utan er hade allt varit mycket svårare. 
Från start har det varit egentligen varit en riktig berg och dalbana. I början var jag nästan hela inställd på att det inte skulle gå vägen, men vår bebis höll sig kvar och fortsatte växa i magen och blev bara större och större. Och som alla vet slutade det ju till och med på övertid och ut kom en fantastisk liten tjej och det kändes som ingen kunde vara lyckligare än vi just då. 
Hon hann knappt födas innan jag kände jag att jag ville skydda henne för allt och ingenting egentligen. Många gånger tror jag att både jag och Per behandlar henne som om hon vore gjord av porslin. Kanske är vi värre än andra ibland (Eller så känns det bara som vi är det) när det kommer till att inte kunna släppa taget om Nova och låta andra komma henne nära på samma sätt som vi är. Vi har ju till exempel aldrig lämnat bort henne med undantag för när Sofie tog med henne på lekdejt i två timmar en morgon för att hon tyckte att jag skulle få lite egen tid. Men hade hon inte erbjudit sig så hade jag aldrig frågat henne om det för vi har inte känt det där behovet av att lämna bort henne ännu. Med det menar jag verkligen inte att vi ångrar det för så är det absolut inte, Nova hade det kanon när hon var iväg och vi vet att skulle det varit minsta lilla hade dom ringt eller kommit hem med henne på 5 minuter. 
Men det är när det känns jobbigt att bara tänka tanken på att hon ska vara med någon annan i flera timmar som det känns totalt fel att ens överväga att lämna bort henne, Jag vill inte gå runt och ha ont i magen för att hon är iväg för då kan det kvitta helt och hållet, för om hon är iväg ska det vara för att vi ska kunna koppla av och känna att det är okej för både henne och oss. 
Det allra jobbigaste är att jag är så himla rädd att hon ska få i sig något som gör henne dålig för jag känner verkligen inte att det tas på allvar hur sjuk hon blir. Det är inte okej med lite oavsett om vi är med eller inte. Det är inte jag och Per som blir straffade utan det är Nova. Det är ingen annan än hon som har ont, gråter, kliar sönder sig och får flera dagar förstörda utan det är hon. Så det kanske är något att tänka på nästa gång det kommer på tal?
Tror ärligt talat inte vi kommer våga lämna bort henne fören vi vet till 110% att risken inte finns att det händer pga av nonchalans (Sen händer självklart olyckor) för som det är nu känns det inte ens som om det gått in hos vissa att hon kan bli jättesjuk av en så simpel sak som en liten bit kaka. Sen menar jag inte att alla ska bli experter när det kommer till allergier för det räcker med att fråga oss om det är okej istället för att tro och chansa på att det kommer gå bra.
Jag hoppas allt löser sig till det bästa för i slutändan vill ju alla att Nova ska må bra och slippa allt detta.